Norge

Vilken resa. Just nu befinner vi oss i Norge. Vi tog bilen från Spanien, genom Frankrike, Tyskland och Sverige med 4 (!) hundar och en bebis. Men en fantastisk resa! Ska berätta mer om själva resan och körandet separat senare.

Hur som helst, bilen är inne på verkstad i Sverige. Vi lämnade in den i måndags och tog tåget vidare till Norge på tisdagen. Onsdagen spenderades i Oslo och avslutades med fantastisk middag hemma hos Christians syster och hennes man, i sällskap av hans föräldrar. Dagen efter, på torsdagen, reste vi vidare med tåget till Geilo, en skidort där dem har ”hytta”, en fin lägenhet mitt bland skidbackarna. Fredagen promenerade vi runt i den lilla byn och slappade av och på lördagen reste vi vidare, igen.

Igår kom vi alltså fram till Bergen om kvällen, till Christians föräldrars lägenhet som ligger precis vid havet. Vi gjorde inte så mycket om kvällen mer än att Christian tog en tur på affären. Värmde fryspizza i ugnen, la ungen för kvällen och myste med en flaska vin och film. Lite spontant fick vi för oss att tappa upp ett bad efter filmen, där vi satt och pratade om allt och inget och bara myste.

Oliver sov för första gången dåligt (WOW, vi har en bebis även på natten?!), så idag har vi bara slappat hela dagen. Imorgon ska vi ut och promenera lite i området samt upp på ett berg där man tydligen ska ha en fantastisk utsikt, så kameran ska få följa med. På eftermiddagen kommer Christians morfar på besök för middag och på kvällen tror jag att vi kanske ska träffa hans kusin.

Vi är kvar i Bergen tills på tisdag då vi flyger tillbaka till Oslo. Blir kvar en natt i Oslo hos Christians syster innan vi på onsdagen reser till Sverige och på torsdag påbörjar resan tillbaka till Spanien.

Här kommer ett litet urval av alla tusen bilder som tagits hittills.

Så förändrar en bebis ditt liv

Nu för tiden är det väldigt tabu att prata om huruvida en bebis försvårar livet. Det är tabu då alla mammor ska vara tacksamma att man faktiskt kunnat få ett barn, på grund av alla där ute som står barnlösa. Men man kan inte alltid låtsas som att det är frid och fröjd och att man svävar på rosa moln, det är inte verkligt.

Jag blev gravid väldigt tidigt i vårat förhållande. Vi övervägde abort, det kan jag vara öppen med. Övervägde är ändå ganska milt sagt, vi var väl egentligen ganska säkra på att det var det som skulle vara bäst för oss. Vi bestämde därefter gemensamt att behålla, kanske lite mer från min sida, men Christian var inte emot det, i alla fall inte som han någonsin sa till mig. Det handlade inte för oss om att vi var för unga. Det handlade om att vi fortfarande höll på att lära känna varandra, och gör än idag. Vi hade fast jobb båda två, stabil inkomst, fast boende, varsin bil och så långt hade vi ändå haft ett ganska stabilt förhållande, får man säga så? Samtidigt så är det lätt att säga, vi var nykära, umgicks hela tiden och var sällan ifrån varandra. Bytte skift på jobbet för att till 90% jobba samtidigt och därav ha våran lediga tid ihop. Jag satt på facebook och läste i mammagrupperna, så fort någon nämnde att dem blivit gravida tidigt i förhållande så kom pekpinnar att tänka en extra gång. Men varför? Självklart måste man ha förutsättningar. Barn är dyra och ett bra, tryggt boende är A och O. Men vad är skillnaden egentligen mot att få barn tidigt i ett förhållande som börjat bra, än att få barn efter tio år ihop?

Efter att Oliver kom så har jag lite insett att det antagligen inte spelar någon roll. Man förändras efter att man har fått barn. Man blir förälder. Det är svårt att hålla liv i förhållanden när barnen är små. Dem är alltid prioriterade, man är trött, det skriks, det ska matas, partnern jobbar. När finner man egentligen tid för varandra? När kan man vara så tighta som man en gång var? Att ligga och mysa i armarna på den man älskar till en bra film. Att bara kunna sitta i soffan, hålla om varandra och prata med ett flaska vin hela kvällen? Att gå hand i hand på shoppingcenter och kika i affärer? Det blir en omställning i livet oavsett hur länge man varit tillsammans tidigare. Samtidigt, har man en lång bakgrund kanske man slipper småirritationer, för att man känner till personens alla humör, men accepterar man verkligen mer för att man varit tillsammans längre? Jag tror inte det.

Carin da Silva i detta klippet. SÅÅÅ rätt! Man måste våga ta sig tiden att bara vara med varandra också, det är viktigt att man inte tappar varandra längs vägen. Från ca 1.38 till 05.45.

Jag ser så många som skriver hur deras förhållanden brutits upp efter att man fått barn. Många som dessutom låter hatet mot sin föredetta partner gå emellan i relationen med barnet – NEJ, NEJ, NEJ!

Det nojade jag nog mest kring i början av tiden efter det var bestämt att vi skulle behålla. Vad händer om vi går isär? Han är norsk, jag är svensk, vi bor mycket i Spanien. Nu är inte det något vi funderar över, men vi gjorde det väldigt klart där och då att prio 1 är att Oliver inte hamnar i kläm. Han är ju det finaste vi har.

Vi gled nog lite ifrån varandra till en början också. Aldrig att jag älskade Christian något mindre efter att Oliver kom, men vi la inte ner någon tid på oss. Nu lite på senare tid, Oliver blev 15 veckor i tisdags, så har vi fått ordning på nattningen. Vi lägger honom mellan 21-22 och kan då ändå få till lite vuxentid, vilket behövs. Alla behöver lite närhet.

Summa kardemumma till alla nyblivna mammor, ge det tid. Men framförallt, glöm inte varandra. Så viktigt! Och tappar ni varandra på vägen, vilket såklart kan hända, se till att göra vad som blir bäst för barnet.

Oliver är det absolut finaste vi har. Jag är oerhört tacksam för att det blev som det blev, och tacksam för att han är väldigt lik sin pappa… Söt som socker 😉

Play date

Idag är jag så redo för en myskväll och bara lugna puckar.

Christian skulle åka och möta en kompis i våran lägenhet för att ta reda på priser för att slipa och måla fyra dörrar. Han släppte av mig och Kira i hundparken så länge varav vi var själva de 5 första minutrarna innan ett par dök upp med två leksugna vovvar. Efter ca 45 minuters lek var allihop trötta. Älskar hundparken! Den är öppen för alla hundar som går ihop med andra hundar helt enkelt och folk möts där på en daglig basis liksom.

Det är dessutom lite hinder utplacerade som en agilitybana, hur bra som helst! Dessa lekte och busade vi med en stund efter att paret gått vidare, innan Christian kom och plockade oss upp.


Nu är det dags för mig att laga mat innan det blir en kvällstur med Kira. Idag blir det så lätt som pasta med köttfärsås, enkelt men gott. Blir en tidig morgon imorgon då Christian börjar 08, vilket innebär att jag och Kira tar morgonpromenaden 06.00, phhjuuu.

Vill dessutom avsluta med att gratulera mina fina vänner i Kungsbacka, Angelica och Linus, som fick en helt perfekt liten son idag. Så glad för eran skull, nu börjar livet på riktigt!

Morgonpromenad och frukost

Myste halva förmiddagen med Oliver i sängen, såå skönt. Vid 09.30 fick han dyka ner i vagnen och vi gick på en promenad med Kira efter hennes frukost. Var ute i cirka 45 minuter och väl hemma fick hon vara kvar ute i trädgården medans jag matade Oliver. Nu sitter Oliver i babysittern här bredvid, jag har mixat smoothie till frukost och när han har sovit middag tänkte jag att vi skulle åka iväg en tur. Förhoppningsvis kan han sova en sammanhängande timme så jag dessutom kan fortsätta med målandet.

En dag i Alicante

Vilken dag. Ikväll är jag verkligen helt slut. ’

Vi var uppe med tuppen imorse då jag lovat mamma att köra henne till Alicante för att lämna in papper. 07.45 var Oliver fastspänd i bilen, Kira låg på golvet och bagaget fyllt med barnvagn och annat. Kira lämnades av med pappa i Cabo Roig och jag och mamma åkte direkt vidare.

Väl i Alicante visade det sig att vi saknade några papper så dessvärre fick vi inte gjort det vi skulle men förhoppningsvis kan mamma och pappa få gjort det nu innan dem åker hem, så att vi hinner en tur till till Alicante. Det är en fin stad, men jösses vilken trafik!

Vi tog oss en liten fika, frukost, innan vi åkte vidare till vingården i La Romana. Jag köpte in mer rödvin, si sådär 24 flaskor, till vårat lilla vinförråd och mamma fick köpt en del som dem ska ta med till Sverige. Passade även på att ta en kort promenad med Oliver i vagnen eftersom att han började tröttna så smått på bilåkandet.

Vid 15-tiden var vi hemma och jag fick fortsatt en stund med målandet av möbler innan Oliver blev sur och ville umgås. Busade i sängen en stund innan Christian kom hem, därefter tog han sonen och jag tog ut Kira i skogen för lite egentid. Det är så skönt att komma iväg så med hunden själv ibland och bara andas. Framförallt när man varit själv hemma med Oliver hela dagen och varit begränsad. Även Kiras promenader blir ju begränsade utefter hur hans dag ser ut.

Nu har vi ätit ris med hemmagjord köttfärssås och broccoli. Snart dags för sängen för min del. Drygt 4 timmar sömn igår och säkert inte mycket mer inatt kommer att märkas av. #zombie

Hoppas ni haft en fin måndag och får en trevlig vecka!

En strålande dag…

Ha! Strålande sol, absolut, strålande bebis? Not so much.

Oliver sov 9,5 timme (!) inatt, vaknade vid 07.15 och hann bara äta 60ml innan han prompt skulle sova igen. Vid 09.50 tog jag upp honom för dagen och vid det laget hade jag redan hunnit städa lite i huset inför visning med mäklare idag.

Vid 10.30 var Oliver mätt och belåten. Hunden fick sin mat och vi tog en tur ut tillsammans i området. Så mysigt med strålande sol första veckan i januari, helt otroligt.

Nu har vi suttit på terassen och busat. Oliver börjar äntligen göra lite försök till leenden och skratt medvetet. Såå roligt när man kan få lite reaktioner.

Nu ska jag mata bebis och lägga honom för att sova middag, laga lunch till mig själv och sen fortsätta att njuta av denna utsikt. Igår beställdes dessutom min nya dator, så förhoppningsvis kommer bloggen återupplivas lite mer ordentligt.

2019

Januari 2019. Tiden rusar iväg.

Det är redan januari. Januari!

2018, vad ska man säga? Vilket helt fantastiskt år. Förra året på nyår firade jag in 2018 ihop med min partner och allra bästa vän. Vi skålade med champagne och hade då ingen aning om hur 2018 skulle se ut. Januari var stillsam. I februari var vi i England på långweekend och kollade på Manchester United. I mars fick vi reda på att lilla Oliver låg på bakning i magen… Vilken chock som förvandlades till glädje och förväntningar. I April åkte vi till Thailand på semester och sommaren som gravid genomleds brutalt med extrem värme.

I september reste vi hem. Det var 6 låååånga veckor innan vi äntligen låg på sjukhussängen med Oliver i famnen. De sista veckorna var tunga med ont i ryggen, men i efterhand? Så värt det. 16e Oktober förändrades allt, vi blev föräldrar.

Att föda barn dessutom, olidlig smärta för en liten stund, men åter igen – värt det. Att man kan älska något så litet så oändligt.

I november fick vi även vår fina Kira som gör ny framsteg hela tiden. En rädd otrygg liten valp som med all säkerhet blivit både slagen och sparkad på innan hon kastades på gatan. Hon är ännu inte helt trygg men vi jobbar på det och det går absolut framåt. Vad vi ser som små framsteg är gigantiska steg för henne.

Julafton spenderades hemma hos Christians föräldrar, ihop med hans syster, mina föräldrar, morfar och min bror med familj. Den enda som saknades var min syster med familj som tyvärr behövde stanna i Sverige. Det var verkligen en fin jul. Så mycket fina presenter och framförallt fina grejer till Oliver!

För tre dagar sedan invigde vi 2019. Vid tolvslaget stod vi på balkongen i Cabo Roig hos mina föräldrar och såg fyrverkerierna skjutas och skålade in det nya året med champagne. Oliver låg inomhus och sov genom allt smällande som den lilla perfekta pojken han är.

Januari. Då var vi här. Dagen då mitt stora hjärta behövde lämna oss hemma och gå tillbaka till jobbet imorse. Man blir gott bortskämd av att ha haft honom hemma såpass länge, hela 4 månader.

Ställde alarm på 06.15 imorse så att jag skulle hinna gå ut med Kira innan Oliver vaknade och medans Christian fortfarande var hemma. När jag och Kira kom hem sov Oliver fortfarande och vaknade först 07.45 för mat. Han är 11,5 vecka gammal och somnar numera mellan 22-23.30 och vaknar 07-08 första gången. Så skönt! Man kan ju tänka sig att vi njuter. Hur stor är chanserna för att nästa barn sover lika bra?

Det var en snabb update. Idag är som sagt första dagen för mig och Oliver på egen hand hela dagen, utöver det är jag även barnvakt åt Sophia på ett år som springer mer än vad hon går. En kopp kaffe, lite frukost och sen ska vi åka till Cabo Roig och hälsa på mamma och pappa en sväng.

Ha en fin dag, och gott nytt år allesammans!

En fin dag i November

Helt slut efter en lång dag.

Hunden började röra på sig vid 09-tiden så efter att vi gått upp, matat alla djur samt Oliver, så tog vi en tur ut. Kira har blivit väldigt duktig och det är numera väldigt få olyckor som sker hemma. Vi gick runt i närmare 45-60 min innan vi stannade på ett cafe och åt frukost. Vi behöver bli duktigare på att äta hemma, egentligen, men det är rätt mysigt att kunna ta med både bebis och hund och sitta på uteservering. Heja Spanien för hundvänlighet!

Efter våran lilla promenad så åkte vi in till centrum och hämtade Olivers nya pass. Det är nog inte många spädbarn som har två pass när de är en månad gamla. Våran lilla resbebis! Fortfarande så nöjd över hans första flygning.

Med passen i handen åkte vi vidare till köpcentrumet i La Zenia. Vi hade med min lilla blogg- och resedator för att se om vi kunde hitta en ny laddare till den men trots rätt laddare så startade inte datorn. Dags att börja kika på en ny helt enkelt, den är trots allt några år gammal. Vi mötte även upp Christians föräldrar, hans moster och hennes man på en kaffe innan vi fortsatte vidare i butikerna. Inne på Alcampo hittade vi ett babygym och en sängmobil till Oliver som inköptes varpå den ena stod Christians farmor och farfar för i gåva. Dessa kommer definitivt användas flitigt, framförallt babygymet skulle jag misstänka.

Väl hemma plockade vi undan, städade lite och bara tog det lugnt mellan varven. Oliver åt, sov och busade i det vanliga måttet och hunden fick sig en promenad. Väl på kvällen började Oliver bli lite kinkig och var inte helt nöjd så när Kira skulle ut på kvällstur bestämde vi oss för att ta med Oliver och äta ute i samma veva. Det där med att bli duktigare på att hemma… Hur som helst så var det helt fantastiskt att kunna sitta ute och äta en kväll i mitten av November. Kira låg fint under bordet och Oliver sov i vagnen.

Nu är vi hemma och redo för sängen. Äntligen!