En fin dag i November

Helt slut efter en lång dag.

Hunden började röra på sig vid 09-tiden så efter att vi gått upp, matat alla djur samt Oliver, så tog vi en tur ut. Kira har blivit väldigt duktig och det är numera väldigt få olyckor som sker hemma. Vi gick runt i närmare 45-60 min innan vi stannade på ett cafe och åt frukost. Vi behöver bli duktigare på att äta hemma, egentligen, men det är rätt mysigt att kunna ta med både bebis och hund och sitta på uteservering. Heja Spanien för hundvänlighet!

Efter våran lilla promenad så åkte vi in till centrum och hämtade Olivers nya pass. Det är nog inte många spädbarn som har två pass när de är en månad gamla. Våran lilla resbebis! Fortfarande så nöjd över hans första flygning.

Med passen i handen åkte vi vidare till köpcentrumet i La Zenia. Vi hade med min lilla blogg- och resedator för att se om vi kunde hitta en ny laddare till den men trots rätt laddare så startade inte datorn. Dags att börja kika på en ny helt enkelt, den är trots allt några år gammal. Vi mötte även upp Christians föräldrar, hans moster och hennes man på en kaffe innan vi fortsatte vidare i butikerna. Inne på Alcampo hittade vi ett babygym och en sängmobil till Oliver som inköptes varpå den ena stod Christians farmor och farfar för i gåva. Dessa kommer definitivt användas flitigt, framförallt babygymet skulle jag misstänka.

Väl hemma plockade vi undan, städade lite och bara tog det lugnt mellan varven. Oliver åt, sov och busade i det vanliga måttet och hunden fick sig en promenad. Väl på kvällen började Oliver bli lite kinkig och var inte helt nöjd så när Kira skulle ut på kvällstur bestämde vi oss för att ta med Oliver och äta ute i samma veva. Det där med att bli duktigare på att hemma… Hur som helst så var det helt fantastiskt att kunna sitta ute och äta en kväll i mitten av November. Kira låg fint under bordet och Oliver sov i vagnen.

Nu är vi hemma och redo för sängen. Äntligen!

Fyra veckor

Tiden?! Idag är han fyra veckor. Om två dagar är han en månad, EN MÅNAD. 

Inte helt redo för detta helt enkelt. Min fina lilla prins, så snäll och lättsam. Jag längtar tills han kan börja sitta, gå, prata och när han själv kan berätta vad som är fel eller vad han vill. Att se honom växa upp… Kärleken för denna lilla killen är oslagbar.

Sunrise och morgonpromenad

Denna vyn möttes jag och Kira av imorse på morgonturen. 

De senaste dagarna har gått bra, men Kira är fortfarande väldigt osäker kring människor och hundar. Hon bits inte och visar inga tendenser till att försvara sig eller bli aggressiv, hon är bara rädd och tar svansen mellan benen och går undan när man kommer. Vem vet vad denna lilla gatuhund gått igenom. Men så vacker är hon, oerhört vacker. Jag hoppas att vi kommer se förbättring snart, annars tror jag tyvärr att det kommer ta för lång tid för att få henne stabil och när Christian börjar jobba i Januari måste jag kunna ta hund och barnvagn ihop, vilket jag tvivlar på hade funkat just i nuläget. Vi har ju dock förberett oss på att det kanske inte kommer funka och har ett hem till henne där vi kan lämna henne på samma dag om så skulle vara, men vi kommer ändå ge det ett ordentligt försök innan vi ger upp.

 

Alicante och vingård

Vilken onsdag!

Idag har hela förmiddagen gått i ett. Bebis, hund på promenad, städning, tvätt, bebis, disk, hund. Ja, ni förstår.

Vid 13-tiden gick vi ut på en längre tur och sååå duktig hon var. Vi hittade dessutom en liten hundgård i området som mot förmodan var väldigt välskött. Den kommer brukas flitigt framöver eftersom vi inte kan ha henne lös utanför hemmet. Inom grindarna kan hon åtminstone få springa en liten stund, eller få chansen till att gå några meter bort om hon så vill.

När vi kom tillbaka så skulle vi köra Christians mamma till flygplatsen och passade på att åka till La Romana för att besöka en bodega, det vill säga vingård. Packade ihop bebis och alla hans saker och började rulla. Oliver sov gott mer eller mindre hela vägen, så lätt att ha med sig och framförallt när det gäller att åka bil! Då är han till 98% nöjd.

Vingården i La Romana är väldigt liten och familjeägd men mysig. Det finns vingårdar närmare oss men jag åker dit för deras rödvin som jag tycker väldigt mycket om. Vi köpte 18 (!) flaskor rödvin, av samma sort och 8 flaskor med vitt vin. Läs: här ska det drickas vin! Har inte hunnit ta bilder på vinflaskorna än så det får bli morgondagens projekt. Dessvärre tänkte jag tagit lite bilder på själva vingården och dess fantastiska omgivning bland berg och vinodlingar men kameran glömdes helt av och blev kvar hemma. Tyvärr.

Nu är vi hemkomna och ska slänga ihop lite god mat. Oliver håller på att somna så förhoppningsvis får vi chansen att äta middag ihop med ett glas vin, för en gångs skull. Det var länge sedan sist vi kunde njuta ihop och bara vara. Jag saknar det ibland. Vi var väldigt duktiga med det i början när vi träffades, lagade mat, svepte en champagne (eller 3) och myste i soffan till någon serie. Ovärderligt. Men, även fast jag saknar dem stunderna då vi hade mer tid för varandra så hade jag aldrig bytt ut det mot där vi står idag med Oliver i vårat liv. Kanske kan vi få njuta av varandra igen om si så där 18 år? Skämt åsido, man får börja ta mer vara på stunderna då han sover. Han sover åtminstone i sin egna säng nu så om nätterna får jag åtminstone somna i Christians armar igen. Glad för det lilla helt enkelt.

 

Tillbaka till vardagen

Long time no see. 

I lördags åkte vi hem, äntligen. Passet kunde vi hämta förra veckan på onsdagen redan och därefter bokade vi omedelbart biljetter till Spanien för oss tre. Under torsdagen tog vi oss en tur till Kungsbacka och fick då passat på att träffa tant Tell, Sofia och även Sharon och Filip kom förbi. Hade velat träffat så många fler men vi hade inte tid att åka till flera olika ställen och för att inte ha för många runt Oliver samtidigt så fick vi begränsa umgänget lite. Vi åkte hem från Kungsbacka på kvällen igen, då pappa behövde bilen på fredag morgon.

På lördagen så tog vi det lugnt under förmiddagen. Satt mest inne hos Niclas och Sanna och drack kaffe. Bråkade lite mer med Kevin om huruvida Christian var min eller hans, i slutändan tror jag att jag vann trots allt eftersom jag fick med honom hem, score!

Timmarna gick och när det närmade sig avgång mot flygplatsen steg paniken lite då vi inte riktigt fick till vikterna för bagagen. Vi fick packa om samma väskor några gånger samt lämna kvar lite smågrejer som mamma och pappa får ta med när dem kommer i december. Efter lite tetrispackning fick vi, trots många om och men, till det och fick in allt i Niclas bil som fick köra oss till flygplatsen. Vi lämnade Trollhättan vid 17 tiden och var på Landvetter vid strax efter 18. När det var dags för incheckning 18.30 så gick jag till maskinen för att ta ut biljetterna och vad tror ni händer…? Maskinen kan inte hitta dem. Det visade sig att vi lyckats boka fel datum och stod på flygplatsen redo, men med biljetter för 17e november istället. Snabbt som attan fick vi se om vi kunde få nya biljetter och Christian lyckades boka åt oss på plats, så hem kom vi åtminstone.

Flygturen med Oliver gick över förväntan. Han fick mat vid start och stopp och sov hela vägen förutom ett mindre uppvak för mat. Vi hade lyckats få ner ett av våra babynest i handbagaget så vi fällde ner borden framför oss och kunde ha honom sovandes i det. Barnet bakom oss på kanske 1-1,5 år skrek till och från under hela resan. Det verkade mest bero på rastlöshet och mamman kämpade väl egentligen inte speciellt mycket för att hålla honom lugn, men å andra sidan, vad vet jag om deras situation? Jag dömer inte.

Vi landade vid midnatt varpå det därefter tog en stund att hämta ut bagagen samt att vi fick leta efter barnvagnen en stund som kom genom specialbagage. Vi möttes av Christians pappa Vidar som kom med våran stora bil för att hämta oss så vi fick packat in snabbt och åkte därefter med destination Punta Prima. Väl hemma var vi nog strax innan 01 tror jag. Vi bärde upp alla väskor i lägenheten men gick nästan och la oss direkt, helt slutkörda efter en lång dag. Dagen därpå kom Torild och Vidar upp och fick myst med lillpysen en stund och vi fick röjt undan lite hemma. Senare på söndagskvällen så var vi iväg till restaurang Punta Prima och åt god mat.

Kommande dagar sker inte så mycket i planeringen i alla fall. Vi ska hämta Kira, hunden vi ska pröva att ha ikväll och imorgon eller på onsdag så kommer katterna hem. Det ska bli spännande att se om hunden funkar hemma hos oss och om vi får möjligheten att behålla henne. Det är mycket som ska funka och huvudsakligen ska den funka ihop med Oliver vilket blir en stor del i avgörandet. Jag hoppas självklart att det funkar, men jag tror samtidigt att det kan bli tufft med en bebis och en hundvalp som båda ska tas om hand på nätterna. Christian kommer att ta Oliver kommande nätter till att börja med så att jag kan gå ut med valpen eftersom hon mest troligtvis kommer vakna varje gång Oliver vaknar.

Nu ska denna mamman vila middag medans lilleman sover bredvid, update’s coming soon.

Home sweet home

Pass är beställt och inväntas med spänning. När vi stod där i måndags så visade det sig att polisens system fortfarande inte uppdaterats vad gäller hans efternamn, så vi bestämde oss för att göra ett tillfälligt spädbarnspass som vi sen behöver göra om till ett ”riktigt” pass. Vi orkar helt enkelt inte vänta längre. Vi vill hem, nu nu nu.

Förhoppningsvis kommer passet imorgon eller på fredag. Det gör att vi i så fall kan åka hem redan på lördag, vilket vi hoppas på. Men man vet aldrig med tanke på att allting tagit längre tid än vad vi förväntat oss från början ändå, så passet kanske inte dyker upp förens på måndag… det vore ju så typiskt men inte speciellt förvånande.

Tankarna drömmer sig bort om att vakna upp till solsken och blå himmel på söndag. Ta en promenad med mina två hjärtan längs med stranden, träffa våra goa vänner och äta god mat. Men framförallt, att bara komma hem och vara. Vi har haft det toppen boendes hos mamma och pappa och är väldigt tacksamma för all hjälp vi har fått med Oliver då dem har kunnat passa honom så att vi har kunnat vila. Men hem är alltid hem trots allt. 

Igår blev Oliver redan två veckor. Han växer så snabbt, jag hinner inte med. Kan någon stoppa tiden? Min lilla bebis. Vi slappade mer eller mindre hela dagen, sov middag i soffan och bara var. Oliver sov dessutom i vagnen inatt, so guess what? Jag fick ha min sambo för mig själv, den ni! Att somna med honom tätt bredvid är det bästa som finns, även fast det kan vara mysigt med en bebis i sängen till och från också. Oliver fick komma över och sova i sängen när han vaknade vid 4-5tiden och sov därefter tills vi väckte honom klockan 08 imorse.

Första gången på ett tag som vi behövde ha alarm på. Idag var det tags för BVC och kontroll av vikt och längd. Vi hade tid 08.30 så vi gick i princip upp precis innan och åkte direkt bort till vårdcentralen när vi hade gjort iordning oss. Han har växt från 47 cm till 50 cm och har under en veckas tid gått upp 500 gram. Han har alltså gått upp ett halft kilo… på EN vecka! Tror ni att han är glad i mat? – Allt var i alla fall bra.

Efter BVC åkte vi hem och Christian slängde i sig lite frukost innan vi åkte bort till farfar där pappa mötte oss. Pappa som tidigare haft egen salong får passa på att leka hobbyfrisör lite då och då och idag var en sådan dag. Han fick klippt Christian och jag fick kikat igenom lite flyttkartonger i farfars källare som ställdes där när jag flyttade ifrån Kungsbacka inför Spanien. Fick rensat en del och hittade några småsaker som ska med till Spanien. Väl färdiga där tog vi bilen till banken för att skriva på papper, så nu har vi godkänt ett fondkonto åt Oliver där hans mormor och morfar kommer att sätta in pengar åt honom som han får när han blir äldre. Vi ska även börja spara på ett eget konto åt honom, så han har en budget när han ska köpa egen bil, lägenhet eller liknande.

Nu är vi hemma och jag har precis ätit frukost. Oliver ligger och sover här bredvid i soffan och Christian sover middag i sovrummet. Trötta pojkar. ♥ Lite senare ska jag packa ner min lilla kille i vagnen för en promenad, annars händer inte så mycket mer idag. Mellan 18-22 ska våran prampack (resväska för barnvagn) levereras så då måste vi ändå vara hemma. Imorgon ska vi ta oss en tur till Kungsbacka och på fredag kommer förhoppningsvis en saknad Nelli på besök med sin sambo och deras lilla goa son.