Ensam hemma 1.0

Söndag och jag har hela dagen och kvällen för mig själv. Skönt, tänker många, men jag måste nog erkänna att jag föredrar att somna med Christian vid min sida och Oliver sovandes sött i rummet bredvid.

Släppte av Christian och Oliver vid tåget i förmiddags där den begav sig mot Oslo. I hela 2,5 dygn ska jag klara mig utan mina älskade pojkar… Hur överlever man? Skämt åsido. Men det är första gången jag är utan Oliver så länge i sträck. Ovant minst sagt. Men jag vet att hans pappa är fullkomligt kapabel till att ta hand om våran son så orolig är jag inte. Det är väl mer känslan. Man är så van vid att alltid ha dem nära. Jag gillar den känslan, dem är ju det bästa jag har. ♥️

Som tur var hämtade vi åtminstone hem Kira igår, från min goa vän som passat henne medans vi var på semester. Det var ett kärt återseende och så glad hon blev av att se oss. Oliver var minst lika glad i att se henne och hade svårt att tagga ner, han skulle bara gå efter Kira hela tiden.

Gissa vem som ska få sova i sängen inatt? 😉

Har en hel del på schemat oavsett. Jag ska städa, tvätta och ut och promenera idag är tanken. Jag och Kira skulle tagit en sväng till brukshundsklubben när pojkarna var avlämnade men dessvärre började det regna, så vi svängde förbi affären och åkte hem istället. Imorgon har jag först ultraljud innan jobbet och därefter ska jag förhoppningsvis få till en snabb date med Sabina innan jag också ska få tvättat bilen in- och utvändigt. Vi var på rutinultraljud i torsdags, men bebis ville absolut inte vända på sig så läkaren kunde inte se hjärtat ordentligt. Vi såg det, och det slår som det ska, men dem vill ju kolla efter eventuella skuggor och dylikt för att kunna säkerställa att det är friskt. Imorgon passar rätt bra eftersom jag då kan åka direkt från NÄL till jobbet. Dessutom mysigt att se bebis ännu en gång.

Juni känns fortfarande så långt borta, men samtidigt går vi in i februari under nästa vecka. Jag har en känsla av att vi kommer få en liten Majbebis trots allt, och det är väldigt välkommet om det blir så. På tal om bebis dessutom, namn?! Hur kommer man på namn? Som helst ska funka på Svenska, Norska, Engelska och Spanska – om möjligt. Dessutom funka bra till ”Oliver och …”

Liam var ett förslag innan. Eller är ett förslag… Jag vet inte. Jag älskar namnet, men det känns som att alla barn i dessa generationer heter Liam. Sebastian tycker jag om och har alltid gjort. Men det är ju lite längre. Milton gillar jag visserligen, eller kanske Milo… Hmm. Det finns ju såååå mycket namn och ändå är det något av det svåraste valen.

I magen kallas han bara för bebis, precis som Oliver gjorde. Bebis har börjat röra på sig mycket mer nu, och jag kan känna honom tydligt inombords. Det är nog inte långt kvar tills man kan känna från utsidan också. I måndags pratade jag och Christian om det när vi hade gått och lagt sig och ja, visst kunde jag känna då, men mer som fladder, eller som när man själv sparkar i en pool. Dagen därpå kändes det mer och så fortsatte det. I torsdags kunde jag dock för första gången känna mer under dagtid. Då kände jag bebis leva loppan när jag satt på förskolan och åt lunch med alla barnen. Så det går ju åtminstone snabbt framåt just nu!

Tror inte jag berättat, men bebis fick sin första body när vi var i Spanien! Mycket kommer ärvas från storebror, men jag hittade en såå söt body med texten ”Little brother” på. Dessutom två tröjor till Oliver som det står ”best bro” på. Så gulligt! Ska försöka ta en bild på dessa senare idag. Men garanterat värt sina 40kr för alla 3 plagg.

Nej, nu ska jag lägga mig ner och vila middag en stund. Det har varit en lång vecka och jag känner verkligen tröttheten smyga sig ikapp. Passa på att kika in på min Instagram! Efter lite rensning och uppdatering ser den genast mycket bättre ut!

Kommentera