2019

Januari 2019. Tiden rusar iväg.

Det är redan januari. Januari!

2018, vad ska man säga? Vilket helt fantastiskt år. Förra året på nyår firade jag in 2018 ihop med min partner och allra bästa vän. Vi skålade med champagne och hade då ingen aning om hur 2018 skulle se ut. Januari var stillsam. I februari var vi i England på långweekend och kollade på Manchester United. I mars fick vi reda på att lilla Oliver låg på bakning i magen… Vilken chock som förvandlades till glädje och förväntningar. I April åkte vi till Thailand på semester och sommaren som gravid genomleds brutalt med extrem värme.

I september reste vi hem. Det var 6 låååånga veckor innan vi äntligen låg på sjukhussängen med Oliver i famnen. De sista veckorna var tunga med ont i ryggen, men i efterhand? Så värt det. 16e Oktober förändrades allt, vi blev föräldrar.

Att föda barn dessutom, olidlig smärta för en liten stund, men åter igen – värt det. Att man kan älska något så litet så oändligt.

I november fick vi även vår fina Kira som gör ny framsteg hela tiden. En rädd otrygg liten valp som med all säkerhet blivit både slagen och sparkad på innan hon kastades på gatan. Hon är ännu inte helt trygg men vi jobbar på det och det går absolut framåt. Vad vi ser som små framsteg är gigantiska steg för henne.

Julafton spenderades hemma hos Christians föräldrar, ihop med hans syster, mina föräldrar, morfar och min bror med familj. Den enda som saknades var min syster med familj som tyvärr behövde stanna i Sverige. Det var verkligen en fin jul. Så mycket fina presenter och framförallt fina grejer till Oliver!

För tre dagar sedan invigde vi 2019. Vid tolvslaget stod vi på balkongen i Cabo Roig hos mina föräldrar och såg fyrverkerierna skjutas och skålade in det nya året med champagne. Oliver låg inomhus och sov genom allt smällande som den lilla perfekta pojken han är.

Januari. Då var vi här. Dagen då mitt stora hjärta behövde lämna oss hemma och gå tillbaka till jobbet imorse. Man blir gott bortskämd av att ha haft honom hemma såpass länge, hela 4 månader.

Ställde alarm på 06.15 imorse så att jag skulle hinna gå ut med Kira innan Oliver vaknade och medans Christian fortfarande var hemma. När jag och Kira kom hem sov Oliver fortfarande och vaknade först 07.45 för mat. Han är 11,5 vecka gammal och somnar numera mellan 22-23.30 och vaknar 07-08 första gången. Så skönt! Man kan ju tänka sig att vi njuter. Hur stor är chanserna för att nästa barn sover lika bra?

Det var en snabb update. Idag är som sagt första dagen för mig och Oliver på egen hand hela dagen, utöver det är jag även barnvakt åt Sophia på ett år som springer mer än vad hon går. En kopp kaffe, lite frukost och sen ska vi åka till Cabo Roig och hälsa på mamma och pappa en sväng.

Ha en fin dag, och gott nytt år allesammans!

Kommentera