En solig tisdag i Oktober

Idag har varit en bra dag.

För det första så sov Oliver jättebra inatt. Han vaknade en gång vid 3-tiden för mat och blöjbyte och sov därefter till klockan 6 då vi repeterade processen. Han var dock fortfarande så trött att han somnade om och vaknade först vid 09.30 (!). Då var han fortfarande nöjd och belåten så vi låg kvar i sängen och myste i en hel timme innan pappa vaknade och vi gick upp.

Vid strax efter lunch passade vi på att låna Sanna och Niclas bil och tog oss en sväng till Överby. Postade papper till skatteverket för att registrera Olivers namn och var inne på apoteket för att köpa magdroppar då han har så ont i magen emellanåt samt att vi tog en tur in på Kappahl för att köpa lite mer minikläder. Jag räknade aldrig med att han skulle vara så liten som han var, så han drunknar mer eller mindre i alla kläder han har förutom ett fåtal plagg. Jag vet att han kommer växa ur dem snabbt men just nu behöver vi tvätta varannan dag för att ha något att klä på honom så jag kände ändå att vi behövde fylla på med några få bodies och pyjamas i alla fall. Bilder på inköpen kommer imorgon!

Oliver sov så gott i vagnen så vi passade även på att äta frukost/lunch/middag i ett mål när vi ändå var iväg. Det var ett tag sedan sist vi åt tillsammans på en ordentlig restaurang så det var välförtjänat och mysigt. Lillkillen vaknade strax innan vi var färdiga men vi slängde ihop lite ersättning och han höll sig lugn och fin.

Väl hemma myste vi ner oss i sängen och drog på en serie som slutade med en middagslur för min del. Kvällen har sedan dess bestått av en lång varm dusch och ja, ungefär det. Nu ligger vi i sängen och Oliver har somnat. Han sover dock väldigt oroligt och verkar ha ont i magen igen.

Jag tror inte det finns något värre än att se sitt barn må dåligt. Att vara så oerhört maktlös och inte kunna göra någonting för att få honom att må bättre. Känner mig gråtfärdig när hans skrik blir så brutalt och man verkligen känner hur hela han spänner ihop sig i famnen. Jag är så lycklig som har världens finaste sambo och son, det bästa jag har, men med handen på hjärtat är det nog också min största svaghet. Inget är så sårbart som om något skulle hända dem. Självklart kan man inte gå runt och vara orolig över saker som kan hända hela tiden, men man påminns om det stundvis, framför allt nu när Oliver haft så ont. Mitt hjärta brister varje gång.

Det senaste har jag till och med glömt bort att jag fyller år imorgon, även om jag påminns om det till och från. För mig är det ingen big deal egentligen. Jag bryr mig inte speciellt mycket men när alla frågar vad jag önskar mig så har jag absolut inget svar. Vad finns det kvar att önska sig? Materiella ting går inte att mäta sig med de människor jag har i livet runt omkring mig. Våran lilla familj, familj och vänner. Det är liksom allt, jag behöver inget annat. Jag förstår principen att folk vill ge presenter på födelsedagar och så, jag är likadan och spenderar mer än gärna pengar på andra om det finns men vad gäller mig själv så finns det liksom inget jag känner att jag verkligen vill ha. Åtminstone inte för stunden. För mig räcker det att vara uppskattad och känna sig älskad, sånt mäter så mycket högre än presenter någonsin kan göra och det tror jag egentligen i grund och botten gäller alla.

Hur som helst, Oliver börjar vakna till liv med spända rörelser grimaser och mammarollen behöver prioriteras. Våran godbit får stå för bilden som avslut. Sov gott!

Kommentera