Bebisbubbla

En vecka har passerat. En hel vecka med våran son. W o w.

Jag vet inte riktigt vart dagarna tar vägen, jag hinner inte med alls. För en vecka sedan låg vi på förlossningsrummet och om några timmar är det exakt en vecka sedan vi träffade honom för första gången. Den där lilla killen med tio små fingrar och tio små tår som numera förgyller våran vardag. Det är ganska fantastiskt ändå hur en individ kan ligga i magen i 9 månader och sakta, sakta utvecklas från en liten spermie och ett ägg till en komplett liten varelse.

De senaste dagarna har jag verkligen levt i den lilla bebisbubblan. Jag tror fortfarande jag har ganska svårt att förstå att våran bebis faktiskt är här. Att det är våran son som vi ska dela resten av våra liv med. Vi ska finnas där från dag ett och längs med vägen, från första ordet, första steget till skolgång, kärlek och mest troligtvis även genom svek och tårar. Att vara med och hjälpa honom att växa upp till att vara en god medmänniska, i alla lägen.

Denna veckan ska vi få ordning på pass och papper för att snart kunna resa tillbaka till Spanien igen. Vi längtar tillbaka båda två kan man lugnt säga. Att komma hem till våran lägenhet, vårat sovrum, våran säng. Förhoppningsvis får jag tillbaka min mysiga pojkvän i samma veva eftersom han nu i en veckas tid mer eller mindre tillhört Oliver, som sover stadigt emellan oss. Varför nämnde ingen att få barn innebär att man måste dela sin partner med någon annan?

Idag tittade Emmelie förbi med Penny, en gatuhund som vi omplacerade hos henne i Januari i år. Vi tog Oliver i vagnen och promenerade ut i solen för att få lite frisk luft, något vi haft alldeles för lite av veckan som gått. Därefter har vi egentligen bara slappat efter en lång natt med ledsen bebis.

Jag hoppas ni har haft en bra måndag ♥

 

Kommentera